Ibland undrar jag om vissa människor bara är menade för att vara själva. Inte passa ihop med någon. Klicka på alla plan. Ibland kan jag stanna upp och se på mig själv och tänka att ja men kanske är det mig det är fel på, kanske är jag så jävla störd i huvudet att jag inte kan ha ett förhållande med någon. Måste man kanske acceptera att man lever livet bäst i enbart sitt egna sällskap... är man så jävla fucked up från allt att man bara inte kan det där över huvud taget. Jag brukar ta kloka beslut i de flesta fall i mitt liv sen kommer kärleken och knackar på och jag bara står där med en hjärna som inte är tom utan fylld med kött och blod och senor och sen de där tankarna som man inte vet vad fan de är. Och så tittar jag på mig själv och blir rädd för att jag totalt har tappar greppet om mig själv mitt liv mitt hjärta min hjärna. Om jag bara inte vet någonting längre. Eller om det jag tror att jag vet är det sanna men egentligen, vad gör man när ens magkänsla inte säger en sak utan 10959834?